Det är väldigt roligt när man hittar roliga gamla prylar som folk tröttnat på. Men detta kanske tog priset i bök & stök kategorin. Och på bara något år hade både vi och katten myst så de var slitna till katergori - mycket trist.
Det är en låååång historia. Före & efter bilder är dock trevligt och så kan man strunta i resten, alltså texten.
Vår ena dotter fick för sig att gå skola långt ner i Sverige. Ja döttrarna har också tendens att inte alltid välja närmsta och enklaste alternativ de hellre. !:a hittades och hyrdes, omöblerad. En hel del prylar behövs förståss och köra möbler i släpkärra hundratalet mil och lite till hade vi inte lust med. Vi fyllde bilen med det som gick och åkte. Hela vägen ner kollade vi annonssajter och hittade de möbler som skulle behövas och det stora varuhuset fick bistå med säng och annat. Vi lånade släktings släp som bodde på vägen ner som trevligt nog gav oss rum för natten, för lång skulle hon flytta och köra ner över dagen var inte att tänka på. Ett släplån för att köra ihop alla fynd med till lägenheten och återställa på hemvägen. Allt var frid och fröjd.
Men.........då hittade jag fåtöljerna som jag alltid velat ha. Riktiga med finfinaste tapetseraruppbyggnad och svensk tillverkning. Och det var ju bara några mils omväg när vi skulle norrut.
Men dom gick inte in i bilen. Det blev att ringa dessa goda släktingar och tänk de skulle inte behöva den närmsta halvåret. Gulligt snällt och problemet löst. Förutom det urfåniga att vi från början absolut inte skulle ligga och dra en släpkärra genom hela landet. Som vi nu alltså gjorde.
Men när de väl var hemma, så var det värt det. Här intas kaffet på maten för oss båda och långa helgmornar med DN blir det för mig.
Katten bestämde det var hans nya kösbräda och eftersom vi använder dem dagligen närapå var inte bara en fast klädsel ett alternativ. Löst och tvättbart kändes rätt. Det blev lite shabby chic, och det passar turligt nog oss väldigt bra.
Ett gammalt gardintyg som det aldrig blev något av och en god vän hade också likadant tyg på hyllan. Tur för mig för många meter gick åt och räckte ändå inte till sittkudden. Men en runda i loppisbutiker och ytterligare gamla avlagda gardiner löste det. Dessutom sydde jag lösa extra överdrag till armstöden.
Våra mysiga Gotlandsfällar, kuddar som dotter sydde. Och en katt. Fulländat, och jag är alldeles nöjd.
Vit färdigmålad list från XL Bygg, det blev inte bra. Blev för hård kontrast mellan väggens matta gröna och affishens mjuka färger. God vän tipsade om att ta upp färg från affishen. Jag bestämde mig för att utgå från de fina rosorna som jag väljer att de kan vara Ghislaine de Feligonde som är en underbar favorit. Jag hämtade lite vit halvblank färg ur hobbyrummet, blandade med oxidgult till en lite gräddig nyans som bottenfärg. Grundade med den, lät torka.
Ett lager till blandades för laserande effekt. Med vitt, oxidgult och kadmiumgult och blandade upp med lite lasyrolja. Penslade på en sida åt gången och gjorde ett enkelt mönster med gummikam. (ett redskap för dekorationsmåleri). Jag blev nöjd, med en lite ruffigare känsla.
Väggarna var också i väldigt dåligt skick när ytmaterialen avlägsnades, som dessutom satt så hårt att delar av väggmaterialet följde med. Få till detta med spackel var inte möjligt. Vi beslutade att sätta nya väggskikt.
Den ursnugga pappershållaren är från senaste gotlandstrippaen för några år sedan. Den hittade vi i en Visbybutik. Den matchande fulroliga mässisngsasken lämnade tidigare husägare efter sig.
Övre delen klädde min man med 6mm repgips. Nedre delen hade bakom mattan ett märkligt skikt på några mm med armerad betong/gips? Alldeles för omöjlig ta bort. Vi byggde in med tunnaste mdf vi hittade i lager, 8mm. Mätte upp för badrumsinredning, toalettplacering och placerade ut 6cm breda lister som A sågade ur överbliven mdf. 15 cm breda horisontellt längst ner vid golvet för där skulle en allmogelist placeras utanpå. Längst upp köpte vi en i bakkant slät bröstlist och gjorde bakkanten själva.
Affishen bestämde färgen, golvet tog upp färgen från den och blev veronagrönt. Matchande färg till väggarna söktes, normalt brukar jag blanda själv men när det blir så här tungt med pigment kändes det bättre och troligtvis inte särskilt mycket dyrare att låta färghandeln stå för en färdig produkt. Jotun annonserade för sina Lady färger precis i tid med färg där man utgår från samma färgnyans men i olika matthet. Precis som jag hade sett framför mig i flera år. Ibland är det svårt beskriva vad man tänkt för folk i branschen, nu slapp jag. Det är bra länge nu det varit sällsynt med kunder som varken vill ha vitt, beige, eller ljusgrått och då är det också svårt att nå fram med den bild man har av ett så här i färg mörkt projekt. Med färgen blev den dessutom till ett minne med en arbetskompis som fick lite trädgårdstips och jag färg. Den matta på övre delen av väggen: Lady pure color supermatt vägg S7010-B90G. Den blankare på den nedre delen: Lady supreme finisch 80 superblank för trä och panel S7010-B90G.
-50 tals hus, avlopp i gjutjärn. Det var helt klart läge tänka nytt. Min man rev ut allt - element, vatten, avlopp, el och alla golvskikt hela vägen ner till källartakets gjutning. Eftersom vi inte längre skulle ha badrum här förenklades en del arbete. Och eftersom han är så förträffligt duktig på det mesta så gjorde han det mesta med lite konsultationer i byggbranschen om vad skikt och regler som gäller just nu. Härligt nog har vi också en god vän och proffs i vvs-branschen som hjälpte till att lägga pannan i veck. För det är ju så att helst vill man ha så lite jobb som möjligt och beslutet att riva upp allt och bygga upp igen innebär mentalt nästan något omöjligt. Speciellt då behöver man proffs, för att ta beslut om byggröra i månader.
In monterades: avlopp och vatten till handfat och toalett, vatten till golvvärme. Golvvärme till klinkergolv är ett måste, annars blir det inte roligt för de söta fötterna. Ny tät uppregling, golvskivor med tätskum mot vägg och rör, tätskiktsprimer, golvvärmeslingor, flytspackel. Här får man se upp i alla led och jämföra priser och kvaliteter. En kant reglades där väggen skulle bli för den vägghängda toalett vi bestämt, och ännu mer flytspackel innanför den. Detta för att få till ett bra fall på golvet från utrymmet bakom toaletten och där badrumsmöbeln ska placeras. För att eventuella framtida läckage ska rinna ut på golvet och avslöja sig.
Julen kom och golvet fick härda en månad. Övriga ytor och skåpmontering gjordes.
Klinkern beställdes och köptes på Byggteknik&Kakelugnar som hade Svenska kakel i sitt sortiment. Stora plattor Viaemilia verde 7384-26 i storlek 20x60,8 i fris. Undantaget för där skåpen ska in. De mindre plattorna är Viaemilia verde 7384-10 och Viaemilia bianco 7380-10storlek 10x10. Mycket uträkning och kapning innan det kunde läggas med fästmassa av tillverkaren rekommenderade och deras gråa fog. Vad som gav extra bekymmer var ventilation och avloppsrör som skulle ner i ett hörn, det kläddes in så det blev som ett tillägg till väggarna. I anslutning mot vägg och skåp tog vi grå silikonfog för badrum. Sparksockeln under skåp kläddes också med klinker. Viktigt var alltså att golvet innan klinkern var orentligt tätt. Klinkern är bara en utsmyckning.
Golvvärmen väntar vi ännu med att slå på, ett par månaders härdning för att undvika sprickor. Så de små och stora fötterna får vänta på mys ännu ett tag.
Fina fönster från -50 talet med fina profiler är värda att spara. Trots flera års duschande med ständiga upprenoveringar är fönstret ännu i gott skick. Jag målade upp det med samma färglager som taket. Fodret gick inte rädda så det fick bli allmoge från XL-bygg här med. Dock inte den undre listen (ej i bild här) som fick bli en i gömmorna sparad från ett 1920-tals hus vi tidigare bott och hyrt i (härligt speciella hyresvärdar). För insynens skull hade jag och äldsta dottern P tidigare något år gjort urskärningar med skalpell ur en plastfilm köpt på Färgbolaget. Mönstret vårt eget påhitt. - Vi flätar vidare med personer att minnas när vi nyttjar vår toalett. Där om någonstans ska väl tid för reflektioner finnas.......
Så här blev slutspurten, nu är bara golvet kvar. Ett golv som tog lite extra lång tid för katten Dusten tycker att kakelsnöret är hans absoluta egendom som ingen får låna. Så fort A hämtar något har Dusten dragit iväg runt i huset med snöret i munnen och en triumferande blick.
Den här är affischen blev utgångspunkt när vi äntligen tog oss för att renovera vårt gamla badrum. Och som så mycket annat som renoveras hos oss så blir det ett ihopplock av mer eller mindre goda minnen. Det blir liksom lite roligare så. Det här är ett minne som vår yngsta gärna påminner oss om, för att vi inte ska glömma hur olämpliga föräldrar vi alltid varit men mest och i synnerhet undertecknad. Så det här tillhör alltså kategorin ett mindre gott minne. Nå egentligen tror jag inte själv hon minns så mycket av det, så sjuk som hon var.
För en himla massa år sedan gjorde vi en sommarsemester i Danmark. Flickorna var små och vädret alldeles ljuvligt med sol från bar himmel. Vi hade som så många andra börjat resan med Legoland och det fanns hur mycket som helst att både se och göra, tyvärr........ För lite otänkt var vi och vår yngsta dotter fick solsting med hög feber och piggnade sedan aldrig riktigt till under hela restrerande delen av resan. Nå det blev i alla fall en resa genom delar av Danmark och vi avslutade uppe i Skagen med sitt fantastiska ljus. Som inte alls visade sig heller vara trevligt när man har solsting. Affischen handlades in men passade liksom inte alls någonstans när vi kom hem, och blev liggandes.........
