meramitt.blogg.se

 

Publicerat i DN 130503

Denna halvsurdeg funkade elldeles utmärkt till mycket mackvarianter. Skorpan blir härligt hård och krispig.

Färskt med bara lite smör till middagen. Eller rosta lätt till brushettan. Eller med lite god olivolja och hastigt värma på grillen. Lite lyfttorkad skinka och örtost. Bara som idé. Och blir det ändå kvar - gör brödkrutonger.

Några arbetsmoment är det närmre bestämt 3 bearbetestillfällen och det kan man ju lägga in som minnesfunktion i mobilen så glömmer man inte.

 

Tänk om du inte klev runt och städade så där lagom i planteringarna om våren, då skulle en sådan skönhet som Katsuran knappast märkas med sina fina slankt röda bladknoppar.

 

Härligt nöjd med dagen, trots att jag var lite seg i starten. Brådska när allt fullkomligt poppar upp ur jorden gjorde att jag tog en hemmadag, nu skulle bara löven väck. Mannen min kilade iväg och hjälpte de unga tu som renoverar sin 1:a gemensamma bostad.Mössa och vindtäta kläder och inte alltför pedantiska tag gjorde projektet möjligt, men en kraftig nordvästlig vind ville nog helst annat. Men nu är det gjort, 1:a maj och krattningen är klar.

 

Javisst längtade vi efter vår, men när den kom så här hastigt så hinner man ju inte alls med. För en vecka sedan när kom vi hem efter att ha tittat till lilla mor över helgen så var all snö plötsligt borta och det såg ut så här. Kunde vi inte tro när det låg flera decimeter på sina ställen på fredagen.

 

Inte dumt bli bjuden på sådant man annars missat. Trevligt och trivsamt var det och kryddat med mycket humor när P-O Enqvist gästade stan för att promota sin senaste bok i ett författarsamtal med Erik Jonsson från tidskriften Provins.

Senaste böckerna har frågan ständigt varit om han nu gjort sin sista. Svaret nu det är:  `Nä jag måste fortsätta slita för brödfödan tills jag är 96, för det har statsministern sagt´. Skönt med åsikter i kampen mot knasigheter i politikerled.

Å äntligen hittade jag boken som jag hoppats snubbla över någon gång. Trädgården av Emma Lundberg, en av våra främsta trädgårdspionjärer. Dessutom annan gammal trädgårdskunskap där bara banden är snygga i sig. Lycka, mitt trädgårdsbibliotek växer och frodas. Känns bra när vår nuvarande trädgård befinner sig i allt eländigare tillstånd och väntar på att göras om.

 

Och ingen annanstans än just i Gävle hade jag och min man velat vara den dagen. För där finns den allra härligaste butik, Alla Tiders Skivhandel som drivs av Magnus Bergström med tusen och åter tusen av både cd-skivor och LP.

Man blir alldeles varm och glad när han går igång och berättar historier bakom låtar. Hur skivor kommit till ibland av artister som man helt glömt bort, och absolut inte hade en aning om att det var just han/hon som också låg bakom utvecklingen i det och det bandet. Massor av kunskap så låt honom gärna välja en bunt favoriter han tänker på just den dagen och du får garanterat en musikupplevelse med dig hem. 

Ett par lyckliga bilder när vi hade vägen dit senast bjuder vi på. Och avundas samtidigt alla som råkar vara i krokarna och kan flanera dit.

 

 

 

 

För hur det än är så är cermonin med att bläddra sig fram till skivan man för stunden längtar efter därhemma, fylld med myskänsla. Och sedan bara sätta sig ner och verkligen lyssna utan att göra något annat, det är verkligen exklusiv egentid för att uttrycka sig tidsenligt. Långt ifrån det där med att bara hastigt leta fram något passande för städ och röj på Spotify - för ja, det behovet har man ju också ibland.

 

Lite musikfavoriter vi/jag åtekommer till som just nu dök upp i minnet:

Jamiro Quai - Synkronized, Massive Attack - Blue lines, Paul Simon - Graceland, Steven Stills - Manassas eller varför inte `glad och tänk till låtar´ från någon skiva med Stefan Sundström.

 

Har man svårt bara lyssna kan man ju titta också, tips:

Led Zeppelis - Celebration day, Sade - Bring me home I live eller Stax.

 

 

Det är väldigt roligt när man hittar roliga gamla prylar som folk tröttnat på. Men detta kanske tog priset i bök & stök kategorin. Och på bara något år hade både vi och katten myst så de var slitna till katergori - mycket trist.

 

Det är en låååång historia. Före & efter bilder är dock  trevligt och så kan man strunta i resten, alltså texten.

 

Vår ena dotter fick för sig att gå skola långt ner i Sverige. Ja döttrarna har också tendens att inte alltid välja närmsta och enklaste alternativ de hellre. !:a hittades och hyrdes, omöblerad. En hel del prylar behövs förståss och köra möbler i släpkärra hundratalet mil och lite till hade vi inte lust med. Vi fyllde bilen med det som gick och åkte. Hela vägen ner kollade vi annonssajter och hittade de möbler som skulle behövas och det stora varuhuset fick bistå med säng och annat. Vi lånade släktings släp som bodde på vägen ner som trevligt nog gav oss rum för natten, för lång skulle hon flytta och köra ner över dagen var inte att tänka på. Ett släplån för att köra ihop alla fynd med till lägenheten och återställa på hemvägen. Allt var frid och fröjd.

Men.........då hittade jag fåtöljerna som jag alltid velat ha. Riktiga med finfinaste tapetseraruppbyggnad och svensk tillverkning. Och det var ju bara några mils omväg när vi skulle norrut.

Men dom gick inte in i bilen. Det blev att ringa dessa goda släktingar och tänk de skulle inte behöva den närmsta halvåret. Gulligt snällt och problemet löst. Förutom det urfåniga att vi från början absolut inte skulle ligga och dra en släpkärra genom hela landet. Som vi nu alltså gjorde. 

Men när de väl var hemma, så var det värt det. Här intas kaffet på maten för oss båda och långa helgmornar med DN blir det för mig.

 

I söndags låg snön isig och hård, men under äppelträdet började bondpion och påsklilja bryta sig fram. Lite regn och härlig värme nu två dagar senare har första krokusen slagit ut tillsammans med några blåsippor under vår manchuriska valnöt. Och nu är det alldeles omöjligt få något gjort inomhus.

 

Det gick bara inte hålla sig, en förnimmelse om vår kändes som ett måste. Och det fick bli lite importsparris långtbortifrån.

 

Jag plumsade runt i snön igår på vår tomt. Och trots all kyla så hade det tinat undan under äppelträdet. Och med största brådska knökar sig lökar och knölar upp. Imorgon måste jag ut och titta igen för inatt och idag har äntligen regnet kommit och jobbat hårt med att hjälpa fram våren.

Bondpionerna har bråttom.........

 

Dottern åkte till Holland med sitt jobb och jag sa mest bara åååh , lite avundsjuk måste man unna sig ibland att vara - men bara lite. För tänk vad härligt att få vandra på deras blomstermarknad i skinande sol och vårvärme i mars månad när snön här ännu ligger djup.

Nu blev det inte så tråkigt nog, för det var både mulet och kallt. Våren låter vänta på sig även ute i Europa. Men till blomstermarkanden begav de sig och jag fick ett sms om vad som kunde vara lämpligt köpa. Jag meddelade tillbaka att var det härliga priser och plats i bagaget fanns så kunde hon unna sig vad som helst. Liljor är hållbara och tulpaner kan var kusligt billiga.

 

 

 

Ibland blir det tokigt. Men så får vi ju till att prova sådant vi inte gjort förr. För se sällskapet köpte på sig lök, tulpaner och dahlior. Tulpaner brukar man som bekant pillra ner om hösten för en blommande vår. Det kan ju vara lätt att glömma när man står där och torghandlaren bjuder ut tusentals i frestande förpackningar. Dahlior driver man däremot nu om våren för senare utplantering. Här såg det ut vid närmre granskning att snabbt behöva skänkas lite kärlek och de fick hamna i vattenbad över natten och sedan i jord. Det blev lite tidigt men det löser sig. Tulpanerna då? Alla krukor var översnöade så det fick bli en stor trälåda med lökar i flera skikt och så skottade jag över med snö. Få se nu vem som lurar vem och vinner, jag eller löken. Dottern önskade sig att få med sig buketter till sin lägenhet och tänk det vet jag alldeles visst är möjligt. För om vi säger som så, vi har varit med trädgård rätt många år nu och det kan tänkas att en och annan tulpan satts genom åren..............

 

Min goda vän hon med samma inställning till livets goda som jag kom på skärtorsdagen med den allra godaste sillrätt som gav stor mersmak och succe bland oss som nu tycker om sill. Kom jag ihåg att ta en bild - noops, men den skymtar i hörnet. Det visade sig att även hon hade hittat favoriter i Hirams kokbok som följt henne genom livet.

 

När man har lyckan att vara på landet glömmer man både att använda sin kamera och det där med att vara ständigt uppkopplad. Ja uppkopplad var kanske mycket sagt. Bredband i glesbygd lämnar ännu mycket att önska.

Nå i vart fall provade jag för mig ett nytt recept på kalkon. Som är gammalt och kommer från Hirams kokbok i 1970 års upplaga och som jag fått av en mycket god vän som är lika glad i livets goda som jag.

Kylskåpet blev fullt med annat varför kalkonen åkte ut i sin kylbag. -20 grader var det den natten, behöver jag säga att den var allt annat än tinad. Nytt utgångsläge alltså, vi löser problemet och mixtrar lite i receptet.